det är som att trippa på frusen is. man vet inte riktigt var isen bär. man tar några steg och blir lite säkrare för varje gång man sätter ner foten och inte brakar igenom. men sen händer det. man råkar trampa på en fläck som inte är tillräckligt frusen och på en tiondels sekund är man nere i det brännande fryskalla vattnet. man faller genom den tunna isskorpan och i fallet drar man med sig allt man älskar.